Ditt eller datt....datt eller ditt.
18 September 2010
Imorse kom jag tillbaka till mitt eget, kändes rätt så skönt. Var tänkt att jag skulle ta en löparrunda, men för någon dag sen så trampade jag på en "Flis" bit från ett Ben. Som en liten Hundrackare lämnat kvar. Så jag går på TÅ med högerfoten. Kom inte direkt vackra ord ur min mun just då. :) Iaf så har jag förbannat ont nu.
La jag mig i soffa och såg en film och somnade kring 10:30, hann nog se halva filmen, sen slocknade jag. (Blev riktigt sen natt.) Vaknade 14:00 av att Catrin stod och ropa i brevinkastet. Hon hade ringt, ringt och ringt på telefonen, men den hade jag stängt av. Men var tur att hon kom, annars hade jag nog kunnat sova en timma till och det hade blivit alldeles för mycket. Kaffe och svammel blev det somsagt :) Och så klart köpte jag min älskade Chocklad Squares. Köpte TVÅ st denna gång! Så jag har en kvar till ikväll om jag skulle bli sugen. Så fruktansvärt goda!
Lite tvär hungrig blev jag nu också, och jag glömde av att fara och köpa Mjölk, (Laktosfri) Super god. Var fruktansvärt sugen på O'boy. Ica och Coop stänger ju kl 21. Så jag får köpa det imorgon då jag lika ska handla.
Får bli Te istället och macka, Göttans tider det.
__
Förresten så är det snart 3 år sedan jag och Malin's lilla olycka. 20:e Oktober.
Ursch vilken kväll. Det var Folkan, Jag och Malin hade bestämt oss för att Inte gå ut. Det blev istället tänka att vi skulle åka och hämta Johanna i Adak. Det var ishalka ute, mörkt, och kallt! Vi hann passera Buresjön. Jag pratade med Pernilla i telefon just innan det hände. När vi hade lagt på så tog jag av mig bältet, för att ta av mig jackan, just precis då jag tagit på mig bältet igen, så kom vi över på fel sida. Malin sa högt, "Håll i dig Mia, för detta kommer att gå åt H-vete" (ursäkta språket) Och fick oss inte tillbaka på rätta sidan, Snurr snurr snurr och ännu mera snurr och sen blev allting bara helt svart. Jag tänkte nu dör vi (Det var bara det man hann tänka), kändes så jäkla konstigt... som att allting bara blev svart. Voltade av vägen, och i diket. Ingen av oss sa ett knyst, Malin sa med väldigt darrig röst, "Lever du Mia" Tog ett tag innan jag ens fattade... "Ja.." sa jag försiktigt, och frågade samma sak till henne? Båda fick väl panik och ville ut fort ur bilen, dock inte lätt att hänga upp och ner och knappt får av sig bältet. Men vi tog oss ut på Malin's sida. (Förarsidan) Kom ut, visste inte riktigt vad vi skulle göra, Malin svammlade om att gå till slagnäs! Men Nej sa jag, vi går ingenstans, Och dessutom var Slagnäs inte i närheten av gångavstånd. Men det kom en bil ifrån Sorsele hållet, som såg oss som tur var. Han bromsade in, och bromsade in... vet inte riktigt hur långt bort han kom innan han fick stop på bilen! Han fick iaf Backa tillbaka. Han hjälpte oss och vi fick skjuss till en tjej i Buresjön, som skjussade oss till Vårdcentralen i Sorsele. Vi klarade oss bra. Lite skrapsår och söndriga kläder bara. Men jag åkte iaf hem. Malin åkte nog inte hem, hon hade nog inte förstått vad som hade hänt, eftersom att hon for ut och åkte bil igen.
Iaf så åkte Polisen dit, och kollade på bilen och så... Dem hade frågat Malin om hon åkte själv, dem hade inte hunnit få så mycket med information om olyckan. Hon berätta att jag hade varit med, dem hade dock inte förståt hur personen som åkt med henne hade klarat sig så bra som jag gjorde. eftersom bilen var väldigt mycket inttryckt på min sida. Men Tack vare att jag är så pass kort osm jag är så klarade jag mig galant. Och Malin klarade sig Tack vare bälte! Iofs så hade bältet en stor betydelse för oss båda. Men jag är glad att ingen annan åkte med och satt där jag satt, Jaja.. När jag legat hemma några timmar, så fick jag mer och mer besvär med ryggen, så ont att jag inte kunde gå. Så bara ringa efter akuten...fick åka in, och vidare till Umeå. Han på ambulansen tyckte att vi skulle ha ringt 112 istället för att försöka ta oss själva någonstans..Pga att vi kunde fått eventulla skador i Nacke/Rygg. Men vi lever ju, huvudsaken det. Men efter detta så är jag faktiskt inte så där jätte åk rädd. Konstigt nog. Eller okej, det finns några få personer som jag verkligen är åk rädd med. Men dem var jag åk rädda med innan olyckan hände så. Okej lite kan jag erkänna att på Sena hösten/Vintern kan jag bli lite åk rädd. Och då spelar det nog ingen roll vem jag åker med faktiskt.
Klicka på dem mindre bilderna för att förstora.
Vi.
Malin.
Jag.
Malin, I love you!
älskade vän ♥
Imorse kom jag tillbaka till mitt eget, kändes rätt så skönt. Var tänkt att jag skulle ta en löparrunda, men för någon dag sen så trampade jag på en "Flis" bit från ett Ben. Som en liten Hundrackare lämnat kvar. Så jag går på TÅ med högerfoten. Kom inte direkt vackra ord ur min mun just då. :) Iaf så har jag förbannat ont nu.
La jag mig i soffa och såg en film och somnade kring 10:30, hann nog se halva filmen, sen slocknade jag. (Blev riktigt sen natt.) Vaknade 14:00 av att Catrin stod och ropa i brevinkastet. Hon hade ringt, ringt och ringt på telefonen, men den hade jag stängt av. Men var tur att hon kom, annars hade jag nog kunnat sova en timma till och det hade blivit alldeles för mycket. Kaffe och svammel blev det somsagt :) Och så klart köpte jag min älskade Chocklad Squares. Köpte TVÅ st denna gång! Så jag har en kvar till ikväll om jag skulle bli sugen. Så fruktansvärt goda!
Lite tvär hungrig blev jag nu också, och jag glömde av att fara och köpa Mjölk, (Laktosfri) Super god. Var fruktansvärt sugen på O'boy. Ica och Coop stänger ju kl 21. Så jag får köpa det imorgon då jag lika ska handla.
Får bli Te istället och macka, Göttans tider det.
__
Förresten så är det snart 3 år sedan jag och Malin's lilla olycka. 20:e Oktober.
Ursch vilken kväll. Det var Folkan, Jag och Malin hade bestämt oss för att Inte gå ut. Det blev istället tänka att vi skulle åka och hämta Johanna i Adak. Det var ishalka ute, mörkt, och kallt! Vi hann passera Buresjön. Jag pratade med Pernilla i telefon just innan det hände. När vi hade lagt på så tog jag av mig bältet, för att ta av mig jackan, just precis då jag tagit på mig bältet igen, så kom vi över på fel sida. Malin sa högt, "Håll i dig Mia, för detta kommer att gå åt H-vete" (ursäkta språket) Och fick oss inte tillbaka på rätta sidan, Snurr snurr snurr och ännu mera snurr och sen blev allting bara helt svart. Jag tänkte nu dör vi (Det var bara det man hann tänka), kändes så jäkla konstigt... som att allting bara blev svart. Voltade av vägen, och i diket. Ingen av oss sa ett knyst, Malin sa med väldigt darrig röst, "Lever du Mia" Tog ett tag innan jag ens fattade... "Ja.." sa jag försiktigt, och frågade samma sak till henne? Båda fick väl panik och ville ut fort ur bilen, dock inte lätt att hänga upp och ner och knappt får av sig bältet. Men vi tog oss ut på Malin's sida. (Förarsidan) Kom ut, visste inte riktigt vad vi skulle göra, Malin svammlade om att gå till slagnäs! Men Nej sa jag, vi går ingenstans, Och dessutom var Slagnäs inte i närheten av gångavstånd. Men det kom en bil ifrån Sorsele hållet, som såg oss som tur var. Han bromsade in, och bromsade in... vet inte riktigt hur långt bort han kom innan han fick stop på bilen! Han fick iaf Backa tillbaka. Han hjälpte oss och vi fick skjuss till en tjej i Buresjön, som skjussade oss till Vårdcentralen i Sorsele. Vi klarade oss bra. Lite skrapsår och söndriga kläder bara. Men jag åkte iaf hem. Malin åkte nog inte hem, hon hade nog inte förstått vad som hade hänt, eftersom att hon for ut och åkte bil igen.
Iaf så åkte Polisen dit, och kollade på bilen och så... Dem hade frågat Malin om hon åkte själv, dem hade inte hunnit få så mycket med information om olyckan. Hon berätta att jag hade varit med, dem hade dock inte förståt hur personen som åkt med henne hade klarat sig så bra som jag gjorde. eftersom bilen var väldigt mycket inttryckt på min sida. Men Tack vare att jag är så pass kort osm jag är så klarade jag mig galant. Och Malin klarade sig Tack vare bälte! Iofs så hade bältet en stor betydelse för oss båda. Men jag är glad att ingen annan åkte med och satt där jag satt, Jaja.. När jag legat hemma några timmar, så fick jag mer och mer besvär med ryggen, så ont att jag inte kunde gå. Så bara ringa efter akuten...fick åka in, och vidare till Umeå. Han på ambulansen tyckte att vi skulle ha ringt 112 istället för att försöka ta oss själva någonstans..Pga att vi kunde fått eventulla skador i Nacke/Rygg. Men vi lever ju, huvudsaken det. Men efter detta så är jag faktiskt inte så där jätte åk rädd. Konstigt nog. Eller okej, det finns några få personer som jag verkligen är åk rädd med. Men dem var jag åk rädda med innan olyckan hände så. Okej lite kan jag erkänna att på Sena hösten/Vintern kan jag bli lite åk rädd. Och då spelar det nog ingen roll vem jag åker med faktiskt.
Klicka på dem mindre bilderna för att förstora.
Vi.
Malin.
Jag.
Malin, I love you!
älskade vän ♥
Kommentarer
Trackback
