☆ Det svider inom mig....

30:e Maj 2010




Måndag i morgon, och det betyder att det är sista veckan för mig,
hos Lärkan's Gruppboende. Det svider och det kommer att svida mera. Jag verkligen stor trivs. Världens bästa Arbetsplats jag varit på någonsin! Grymmaste personal ever. Och världens underbaraste boende.

Man får så mkt kärlek av dem.
Alla uttryck dem ger ut. Man blir så varm och glad i hela en själv när man träffar dem.
Och inte tala om Personalen! Man kan verkligen slappna av när man arbetar med dem, det går nog inte en dag utan skratt och skämt mellan varandra. Minns första dagen, då jag började. Var så nervös och tystlåten, visste inte riktigt vad jag skulle säga eller göra. Och nu... känns allt så naturligt. Men en sak är då säkert,
det är världens bästa arbetsplats! Helt klart. 


Kommer tok saknar er allihopa!

Men nu har jag ju så otroligt tur som nästan bor Granne med L, så jag lär nog kika förbi och hälsa på och bjuda er på fika då och då :)




Tur i oturen (?)

24:e Maj 2010



Suttit och läst en massa på Internet, och inser nu vilken tur man haft/har här i livet.
Läser om olyckor, alla möjliga olyckor. Och själv sitter man här med alla ben i behåll och allt gott.

Läste om några bilolyckor, det griper verkligen hårt i hjärtat att läsa om dem.
Jag inser verkligen vilken tur vi hade Malin. Vi hade lika gärna kunnat sitta rullstolsbundna båda två. Eller inte ens finnas vid liv nu. Vi bara hade så förskräckligt tur i oturen på något konstigt vis.  Och det tackar vi för! :)
Men att läsa om olyckor där människor omkommer eller blir helt handikappade känns verkligen.


Och bara när vi hade Oprationvinliden dagen . Vilka klasskamrater man hade!
Utan er hade jag inte suttit här idag.  Visst, jag minns när min Mamma skulle tacka er alla eller när Rektorn skulle prata om det...jag tyckte det var lite små hemskt att sitta där just då. Men nu tänker jag oj vilka kamrater.
Men jag lärde mig en läxa efter den dagen iaf. Och efter den händelsen så la dem ner Oprationvinliden...


Man ska vara glad att man lever och är i behåll, om inte annat ska man vara Tacksam!


Gammal bild på Malin & Jag.




It hurts

23:e Maj 2010


Kommer att bli en tuff tid framöver känner jag på mig.


Om jag själv visste hur jag ska klara denna vecka.
Jag känner på mig att det kommer bli en av dem tungaste veckorna på länge.
Jag vill inte, och att allting skulle komma på en och samma gång, var inget jag var förberedd på att ta in.
Ibland skulle det vara skönt att kunna få det på ett smidigare sätt, kunna vara förberedd. Bara att hoppas och lel.
Kan inte göra mer än så just nu, och det gör verkligen ont i mig.



Och att Emma min vän har sina tankar på att flytta gör inte det bättre.
Det kommer att kännas riktigt riktigt förbannat mkt om. bara att försöka "Gilla" läget och tänka att hon kanske trivs bättre i gamm Sorsele. Men usch jag vill inte ens tänka tanken! :(  Det är bra att försöka.
Du vet att jag älskar dig så förbannat mkt, du är ju en av mina bästa. Du en den personen jag verkligen kan prata med om precis allting, du är den personen som jag alltid får flera skratt anfall med. Du är den personen som jag verkligen kan släppa loss med. Du är den personen som alltid får mig att skratta eller gråta. Du är den personen som alltid kommer med en riktigt dålig kommentar men endå så skrattar hela högen åt det. Du är den personen som alltid är. Och den personen som alltid lyssnar. Och det bästa är att jag vet att du vet att du alltid kan prata med mig. Flyttar du så vet du att jag är glad för din skull. Än fast det kommer att ta riktigt mkt. Jag kanske är fjantig, men jag tycker om denna galna tjej så mkt! Puss!

Klicka på bilden så blir dem större.







RSS 2.0