Boom boom pow
[- 13 Oktober- 2009 -]
Jaha då var man tillbaka i Sorsele igen då. Idag har jag har jag och Zita varit på en Promenad med Linda och Molly :) Riktigt mysigt. Synd bara att jag glömde kameran... Det gick iaf hur bra som helst med hundarna, dem kom bra överrens tillslut! Hihi... Molly kanske tyckte att Zita var lite tråkig men, så är det, men huvudsaken dem går ihop, och det gjorde dem. Värsta bästisarna nu. ;)
Så sen nu ikväll såg jag att Pernilla hade plingelingat mig, så ringde upp henne, och frågade om hon ville gå på en promenad runt Rankbäcken, som jag och Linda gick tidigare på dagen, men blev iaf inte så vi gick Rankan runt...
blev en sväng och sen till Macken. :)
Sen har vi suttit här hos mig och kikat lite på datorn....
Vi är ju bjudna på Inflyttningsfest till Emma på Halloween, kommer bli grymt kul! Och sen ut på Lappis, jag som sällan är ute numera, så det kommer bli grymt trevligt.
Så nu har man verkligen något att se framemot. :)
Ja och nu var det ju dehära med när man ska åka tillbaka till Arvidsjaur, men hur somhelst så måste jag vara på plats i "Stan" innan kl 10:00 på Torsdag, för ett möte med Arbetsförmedlingen. Det känns ju faktiskt som ett steg framåt iaf. Men som sagt, åker nog antingen i morgon kväll eller Torsdag morgon.
Iaf på Fredag så blir det att åka till Malin och Stefan och hälsa på, Stefan skulle tydligen ha hem en kompis, och Malin undrade om jag ville komma vara med och hålla henne sällskap. Kanske inte så kul med två karlar som sitter och dricker nån ÖL och tittar på Åsa-Nisse. Hehe...
Så ska dit och hälsa på, dock vill Malin jag ska sova över där, men vi får se... kändes jobbigt att sova borta.
Men ska iaf bli riktigt trevligt :)
Satt och skrev med Anna inatt på Msn, jag hoppas verkligen att allt ordnar sig där borta.
Och att du gör som du själv känner och inte som någon annan tkr! Men jag tkr du är modig, jag skulle aldrig våga åka iväg sådära. Men jag är ju lite avis på dig som är i Italien, eller ja visst var det där du var? :O Fan jag skäms som inte kommer ihåg! Usch. ;P
Men som sagt, jag håller alla tummar jag har för att det blir bra! *kraaaaaaaaaaam*
Ja justia, jag fick ju träffa min älskade E förra veckan, vi lunchade och hadet det grymt trevligt, så länge sedan.
Saknar verklgen The Old Time!
Jag har verkligen funderat på hur endel människor tänker egentligen, om dem ens tänker, jag blir så jävla less så det är inte sant! Blir så irriterad och arg. Men vad kan man göra, ingenting, bara tiga och hålla käft, som många andra ggr, så fort man säger något så är det fel eller missuppfattningar.
Men men så är livet ibland :)
Men nu ska jag inte klaga mera. =D
I veckan får jag förhoppningsvis träffa T. :) det känns kanon.
Sen längtar jag efter M. Men på Torsdag får jag äntligen träffa henne.
<3
Den 20:e Oktober är det 2 år sedan vi masade oss ut ur bilen, minns verkligen hur du ropade och frågade om jag levde, och jag var så rädd att jag kunde knappt svara, sen ropade du igen, jag svarade.... lite försiktigt, "jo" "lever du Malin?" minns hur panik jag hade ur bilen, fick oss inte ut ur bilen från min sida, så vi fick krypa oss ut på hennes sida, minns att jag satt fast med ena benet, fick panik, för benet och att inte bältet lossnade, men tillslut kom vi oss ut. Mörkt, öde, och skogen, stod vi där själva och helt förstörda och ledsna, och kramade om varandra för att vi verkligen klarade oss så bra utan några allvarliga skador. Och mobilerna hade flygit ut ur bilen, minns att du skulle verkligen in och leta, jag minns att jag skrek åt dig att komma ut därifrån. Men vi hittade dem inte, men som tur var hade jag min Kamera i jackan, och den hade klarat sig bra. Lyse med skärmen mot vägen om det skulle komma en bil, det kom en bil... han såg det, och bromsade in, och gled flera flera flera meter bort för det var så halt ute, men iaf. Vi kom oss till sjukan! Och sen fick Poliserna åka till platsen och kolla läget, minns att Malin berättade att dem hade ringt henne och frågat om det bara var hon som var med i bilen, Nej hon hade en kompis med sig, eftersom att bilen var så förstörd, och ner tryckt på min sida, så dem hade sagt att om det hade suttit någon bredvid hade den inte klarat sig. Men som sagt jag är 1.43 därför klarade jag mig. Ibland kan det vara bra att vara kort! Vid det tillfället så var jag över lycklig som var så kort, annars hade jag inte suttit här idag. Och inte hunnit träffa alla underbara människor som jag hunnit lära känna under denna tid :)
Och sen hade jag hellre aldrig klarat av att förlora Malin, vet inte vad jag hade gjort om det hade gått dårligt för henne! Nä det vill jag inte ens tänka på.
Jaha då var man tillbaka i Sorsele igen då. Idag har jag har jag och Zita varit på en Promenad med Linda och Molly :) Riktigt mysigt. Synd bara att jag glömde kameran... Det gick iaf hur bra som helst med hundarna, dem kom bra överrens tillslut! Hihi... Molly kanske tyckte att Zita var lite tråkig men, så är det, men huvudsaken dem går ihop, och det gjorde dem. Värsta bästisarna nu. ;)
Så sen nu ikväll såg jag att Pernilla hade plingelingat mig, så ringde upp henne, och frågade om hon ville gå på en promenad runt Rankbäcken, som jag och Linda gick tidigare på dagen, men blev iaf inte så vi gick Rankan runt...
blev en sväng och sen till Macken. :)
Sen har vi suttit här hos mig och kikat lite på datorn....
Vi är ju bjudna på Inflyttningsfest till Emma på Halloween, kommer bli grymt kul! Och sen ut på Lappis, jag som sällan är ute numera, så det kommer bli grymt trevligt.
Så nu har man verkligen något att se framemot. :)
Ja och nu var det ju dehära med när man ska åka tillbaka till Arvidsjaur, men hur somhelst så måste jag vara på plats i "Stan" innan kl 10:00 på Torsdag, för ett möte med Arbetsförmedlingen. Det känns ju faktiskt som ett steg framåt iaf. Men som sagt, åker nog antingen i morgon kväll eller Torsdag morgon.
Iaf på Fredag så blir det att åka till Malin och Stefan och hälsa på, Stefan skulle tydligen ha hem en kompis, och Malin undrade om jag ville komma vara med och hålla henne sällskap. Kanske inte så kul med två karlar som sitter och dricker nån ÖL och tittar på Åsa-Nisse. Hehe...
Så ska dit och hälsa på, dock vill Malin jag ska sova över där, men vi får se... kändes jobbigt att sova borta.
Men ska iaf bli riktigt trevligt :)
Satt och skrev med Anna inatt på Msn, jag hoppas verkligen att allt ordnar sig där borta.
Och att du gör som du själv känner och inte som någon annan tkr! Men jag tkr du är modig, jag skulle aldrig våga åka iväg sådära. Men jag är ju lite avis på dig som är i Italien, eller ja visst var det där du var? :O Fan jag skäms som inte kommer ihåg! Usch. ;P
Men som sagt, jag håller alla tummar jag har för att det blir bra! *kraaaaaaaaaaam*
Ja justia, jag fick ju träffa min älskade E förra veckan, vi lunchade och hadet det grymt trevligt, så länge sedan.
Saknar verklgen The Old Time!
Jag har verkligen funderat på hur endel människor tänker egentligen, om dem ens tänker, jag blir så jävla less så det är inte sant! Blir så irriterad och arg. Men vad kan man göra, ingenting, bara tiga och hålla käft, som många andra ggr, så fort man säger något så är det fel eller missuppfattningar.
Men men så är livet ibland :)
Men nu ska jag inte klaga mera. =D
I veckan får jag förhoppningsvis träffa T. :) det känns kanon.
Sen längtar jag efter M. Men på Torsdag får jag äntligen träffa henne.
<3
Den 20:e Oktober är det 2 år sedan vi masade oss ut ur bilen, minns verkligen hur du ropade och frågade om jag levde, och jag var så rädd att jag kunde knappt svara, sen ropade du igen, jag svarade.... lite försiktigt, "jo" "lever du Malin?" minns hur panik jag hade ur bilen, fick oss inte ut ur bilen från min sida, så vi fick krypa oss ut på hennes sida, minns att jag satt fast med ena benet, fick panik, för benet och att inte bältet lossnade, men tillslut kom vi oss ut. Mörkt, öde, och skogen, stod vi där själva och helt förstörda och ledsna, och kramade om varandra för att vi verkligen klarade oss så bra utan några allvarliga skador. Och mobilerna hade flygit ut ur bilen, minns att du skulle verkligen in och leta, jag minns att jag skrek åt dig att komma ut därifrån. Men vi hittade dem inte, men som tur var hade jag min Kamera i jackan, och den hade klarat sig bra. Lyse med skärmen mot vägen om det skulle komma en bil, det kom en bil... han såg det, och bromsade in, och gled flera flera flera meter bort för det var så halt ute, men iaf. Vi kom oss till sjukan! Och sen fick Poliserna åka till platsen och kolla läget, minns att Malin berättade att dem hade ringt henne och frågat om det bara var hon som var med i bilen, Nej hon hade en kompis med sig, eftersom att bilen var så förstörd, och ner tryckt på min sida, så dem hade sagt att om det hade suttit någon bredvid hade den inte klarat sig. Men som sagt jag är 1.43 därför klarade jag mig. Ibland kan det vara bra att vara kort! Vid det tillfället så var jag över lycklig som var så kort, annars hade jag inte suttit här idag. Och inte hunnit träffa alla underbara människor som jag hunnit lära känna under denna tid :)
Och sen hade jag hellre aldrig klarat av att förlora Malin, vet inte vad jag hade gjort om det hade gått dårligt för henne! Nä det vill jag inte ens tänka på.
Kommentarer
Trackback
